Gunde Benktsson




Jag hade precis landat med rymdskeppet på planeten Merkurius. Det var väldigt varmt i skeppet, så jag bestämde mig för att öppna dörren och då kom en stark jättevarm vindpust och smällde till min kropp så jag ramlade bakåt in i rymdskeppet igen och dörren stängdes efter mig. Jag blev väldigt förvånad över att det var så varmt på Merkurius. Det var ju såklart att ingen igentligen visste hur varmt det var på Merkurius, det var ju bara en teori att det skulle vara 0 *C. Men som den första personen på Merkurius så visste jag nu att det var mycket varmare en man hade trott. Tänk om allt som forskarna har trott är helt fel, universum kanske har funnits hela tiden, det kanske finns tusenmiljader olika galaxer som det finns planeter som har liv.

När jag hade glubbrat ett tag så bestämde jag mig för att utforska planeten. Jag gick ner för trappan och skrek ” Ett litet steg för människan men Ett stort steg för männskligheten”. När jag tog mitt första steg så  sjönk foten ner i marken. Jag satte ner den andra foten, den sjönk också ner i marken. Jag försökte lyfta på fötterna men då sjönk jag bara ner ännu mer. Jag sjönk och sjönk och dog.

 

Så försvann Gunde Benktsson. Ingen fick veta att planeten var som kvicksand, ingen fick veta att det var så mycket varmare på Merkurius än vad man hade trott. Hans död och resa blev ett mysterium.

 

Av: Hedda Hennix


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0